Sex is wrong
”Sedan tar vi ett järn till.
Sedan går han hem med en stansoperatris.
Jag går hem med ett vårdbiträde.”
Vårdbiträdesbetäckaren från tidigt 1980-tal är Göran Skytte, som då skrev i vänsterradikala ETC (Via En man med ett skägg vem annars?). Anekdoten instoppad i ett reportage om hur han spekulerade på börsen. Skytte skriver numera för Svenska Dagbladet och har i ett flertal inlägg lackat på sexualiseringen i samhället, men kan ändå inte låta bli att nämna att han ”har sett ormgropar i verkligheten” och ”personligen har varit med om allt som du önskar att du hade varit med om”.
Jag tvivlar inte. Jag tror inte att det finns någonting en liberal kan lära en konservativ när det gäller sexuell praktik, tänk Knutby, tänk Sarah Palins dotter, tänk brittiska ”back to basics”-tories i nätstrumpor och med apelsiner i munnen. Eller för den delen Göran Skytte förr i tiden. Numera följer Skytte den andra konservativa traditionen att när han blivit för gammal för att hålla på själv vilja hindra alla andra från att göra det.
Den som vill förstå de konservativas predikan om avhållsamhet och mot sexualisering har inget att hämta hängandes framför republikaneras valkonvent. Ägna istället några minuter åt det klassiska The New Statesman-avsnittet ”Sex is wrong”. Skyttes inställning efter 3.50.
Följande avsnitt här och här. Missa inte när Alan B’Stard kommer ut som libertarian efter ca 5.20:
”I’m a libertarian. If there is a demand for pornography and there are people prepared to meet that demand, then who are we to stand in the way of market mechanisms. That Piers Fletcher-Dervish is the slippery road towards socialism.”
Den svenska statstelevisionen översatte ”libertarian” med “anhängare av den fria viljan”, att begreppet hade en politisk betydelse var visst okänt 1987.
september 5, 2008 @ 8:33 e m
Bra angrepp på den bigotta Skytte, jag instämmer i varenda ord. I Frihetsfrontens fyrfältsschema står jag närmare $vensson än vad jag står Skytte. Skytte är för fria marknader och mot fria människor, $vensson är för fria marknader och fria människor, jag är för fria människor och för ofria marknader. Jag är alltså inte mot marknader, men de ska tyglas, regleras och beskattas. Människan är målet, marknaden är medlet, människan får alltså inte kränkas, men marknaden får kränkas.
OBS att när jag säger att jag är för fria människor så menar jag det verkligen. AFA och andra militanta delar av den s.k. frihetliga vänstern är ofta väldigt intoleranta.
september 5, 2008 @ 9:34 e m
Du är med andra ord halvvägs. Välkommen så långt.
september 7, 2008 @ 4:14 e m
Men att kränka marknadens (företags) frihet medför obönhörligt att människors frihet kränks, så ditt resonemang håller inte.
september 8, 2008 @ 7:56 e m
Jag håller inte med Lennart Liber. Företag har inte rättigheter i samma utsträckning som människor. Människor har långt gående rättigheter, tydligast definierade i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Vissa anser att de positiva rättigheterna där, t.ex. rätten till mat för dagen i artikel 25, devalverar de negativa rättigheterna i artikel 1 – 21 men jag håller inte med om det.
Nyliberalernas argument brukar vara att de negativa rättigheterna inte kostar något för staten, men det gör de visst. För att säkra en rättsstat, demokratiska val och skydd mot kränkningar från andra individer krävs också en stat som finansieras med skattemedel.
Jag tycker att mat på bordet är ännu viktigare än rösträtt, eftersom man dör av brist på det, men det faktum att det finns mat på bordet är inget acceptabelt argument mot avsaknad av rösträtt t.ex. på Kuba. Jag är den första att medge att realsocialismen i t.ex. Östeuropa grovt kränkt medborgarnas negativa rättigheter. Vidare kräver de positiva rättigheterna också skyldigheter, t ex att stå till arbetsmarknadens förfogande om man är arbetsför.
Företag har givetvis också rättigheter, t.ex. att beskattning sker i laga ordning, att tullar inte strider mot EU:s principer om fri rörlighet, att upphandlingsförfaranden går rätt till etc. Men de har inte rättigheter på samma sätt som människor.
Hur långt företags och organisationers rättigheter går är olika i olika länder. I Frankrike kan man t.ex. dömas för förtal av en organisation, inte i Sverige.
De flesta anser nog att företag inte har samma rättigheter som människor. Bl a på grund av att företag inte kan känna fysisk smärta, inte behöver mat samt inte har mer liv än deras ägare ger dem. Utan dessa skillnader skulle inte ens nyliberalerna säga ”för fria marknader *och* fria människor”, det skulle inte behövas eftersom det skulle vara samma sak.
En inexakt parallell: Även djur har rättigheter, de får inte behandlas hur som helst, men de har inte heller samma rättigheter som människor. Man får köpa och sälja en hund (eller ett företag!) men inte en människa.
Även nyliberaler måste medge att det är okej att äga ett företag men inte okej att äga en människa. Vad vi är oense om är i vilken utsträckning staten (och kanske fackföreningarna) får göra ingrepp i marknaden.
Jag tycker absolut att frågor om rättigheter bör diskuteras mera och att vänstern ofta har försummat det. Troligen kan vi enas om artikel 1 -21 i FN:s deklaration (hade marxismen omfattat dem skulle vi ha sluppit mycket barbari under 1900-talet). Resten får vi tvista om.
september 8, 2008 @ 10:13 e m
På ett sätt har du rätt. Företag har inga rättigheter annat än vad som följer av att individer har rättigheter. Vad de gör bygger på frivilliga överenskommelser. Betyder ditt sätt att resonera att demokrati är oviktigt så länge en enda människa på jorden svälter? Jag anser inte att andras lidande eller otur rättfärdigar att andra människors rättigheter kränks. De leder till precis den eländesporr som inte tjänar något annat syfte än som ursäkt att få jäklas med andra.
september 8, 2008 @ 11:44 e m
Nej, demokrati är alltid viktigt! Men det är inte det enda viktiga. Dessutom delar jag den uppfattning, som de flesta liberaler har, att det ofta finns ett positivt samband mellan demokrati och välstånd. Jag tror dock inte att demokrati alltid är orsak och välstånd verkan. Snarare kan det vara så att när människor har mat på bordet och ett visst mått av trygghet, då får de ork och tid att engagera sig i de gemensamma samhällsfrågorna. Därför tror jag att man kan vara optimistisk om en positiv utveckling i Kina även om det kommer att ta tid. Detta löser inte problemet hur man ska agera gentemot ett land med stora resurser som absorberas av en diktatorisk regim, t.ex. Saudiarabien eller Nordkorea. Jag tror dock att blockader av det slag som USA riktat mot Kuba har gjort mer ont än gott för demokratin.
september 9, 2008 @ 8:37 f m
David. I detta är vi helt ense. Oavsett hur man ser på det så är utvecklingen i Kina positiv, det är trots allt bättre att folk är förtryckta men kan äta sig mätta och ägna sig åt fruktbara karriärer, än att de är förtryckta, sävlter och arbetar i tvångskollektiviserade byar. Inget av detta är att rättfärdiga förtryck av något slag (och det är också mindre jämfört med Maos regim). Det är heller ingen ursäkt för politiker att åka till Kina och bara prata affärer, de ska prata politik och mänskliga rättigheter. Kontrakten får Wallenberg fixa själv. Stat och kapital i varsin båt.