Jag blir alldeles tårögd
Via HAX blogg, och jag kan bara instämma i vad han skriver. Det går inte att vara på dåligt humör efter att ha sett det här. HC Andersen ler nog också i sin himmel.
Via HAX blogg, och jag kan bara instämma i vad han skriver. Det går inte att vara på dåligt humör efter att ha sett det här. HC Andersen ler nog också i sin himmel.
”Det jag försöker säga att det också borde vara tillåtet att sälja en Volvo med hjälp av ett par rattar.”
Maria Eriksson försvarar yttrandefriheten även för kommersiella aktörer, och varnar för självcensur inför hot om våld (i det här fallet stat och lagstiftning, inte galningar med skägg).
”Eric går in till sitt arbetsrum och hämtar boken ”Alla tiders historia”, han sätter sig igen vid matbordet och bläddrar i boken.
– Det här ser ut som en telefonkatalog från Ukraina, det gör mig tokig att man inte kan göra bättre skolböcker.
Det kanske är din uppgift?
– Jag skulle gärna göra det, men det är säkert Maj-Britt, 53 år, som bestämmer och eftersom hon går hem varje dag klockan 16.42 lär det aldrig bli av.”
DN intervjuar konstnären Eric Ericson som precis byggt färdigt sitt miljonprogram för fåglar på Kulturhusets tak. Verkar vara en så otroligt skön snubbe, barnslig, självlärd och jäkligt driven. Läs!
”Det gäller att våga vara mindre egoistiska annars kommer vi aldrig att nå utveckling i de allra fattigaste länderna.”
Så ser vår nya handelsminister Ewa Björklund på sitt uppdrag. Vi ska avstå och uppoffra oss för att Afrika ska utvecklas. Så fungerar bistånd, som hon tidigare engagerat sig i, åtminstone om man bortser från det faktum att bistånd inte ger någon utveckling.
Handel är däremot ett frivilligt utbyte till ömsesidig fördel. Att riva våra egna handelshinder och göra import av andras varor billigare är något vi tjänar på, inte uppoffring eller förlustaffär. Vissa ineffektiva företag och lågavlönade jobb slås ut (vilket syns och hörs), mer effektiva företag, som inte sällan utnyttjar den billiga importen av vad andra kan tillverka bättre, med bättre avlönade jobb kommer istället (vilket inte framgår lika tydligt). På det hela taget är det en bra affär som ökar välståndet både som engångseffekt och varaktigt genom skarpare konkurrens. Genom att helt avskaffa jordbrukspolitiken skulle exempelvis en svensk tvåbarnsfamilj tjäna 12000 kronor om året på lägre skatt och billigare mat.
Att på detta sätt öka vårt eget välstånd och samtidigt ge fattiga länder en möjlighet att häva sig ur misären är den enklaste sak i världen. Det är bara att avskaffa våra egna handelshinder. I vägen för detta står inte minst den uppfattning som Ewa Björklund nu ger ytterligare spridning åt; att en sådan åtgärd skulle missgynna Sverige och EU, inte bara ett fåtal högljudda särintressen, och att man därför måste vänta på alla andra innan man själv tar bort sina handelshinder.
Det här började inte bra.
”Marit Paulsen är en av dem som gjort mest för att visa att samarbete i Europa också handlar om vardagsfrågor, att EU bokstavligen tar plats på varenda butikshylla och i varje kylskåp. Det var Marit som drev igenom att varje paket med köttfärs ska märkas så att det framgår var köttet är uppfött, styckat och paketerat. Allt för att vi som konsumenter ska vara trygga när vi går och handlar, samtidigt som den stora EU-marknaden skärper konkurrensen och pressar priserna. Det är vad jag kallar mervärde, och det är sådant som EU ska syssla med: frågor som vi behöver lösa gemensamt när gränserna suddas ut.”
EU-minister Cecilia Malmström lovsjunger överstatliga köttfärspaketsregleringar som EU:s kärnuppgift. Inte bara för att det skapar byråkrati och merkostnader, utan för att det tar överstaten in i vår vardag, och våra kylskåp. Ett ”mervärde” enligt ministern. Möjligen för makthavare och byråkrater i Bryssel som får sysselsättning och informationskontroll.
Som om det inte räckte lyder fortsättningen på samma tal: ”Vi måste få en union som koncentrerar sig på färre saker”. Färre saker? Det låter sig göras om man med ”koncentrerar sig” menar ”allt vad det krävs i form av lagstiftning, skatter och andra ekonomiska incitament”, men knappast om man menar att EU ska ge sjutton i att reglera och styra våra liv och vår vardag. För det senare var ju inte att göra ”färre saker”, utan ett ”mervärde”. Åtminstone i EU-ministerns vokabulär och i folkpartisternas världsbild.
”Reinfeldt vill ta bort etanoltull” enligt stora rubriker idag. Det är en sanning med modifikation. Reinfeldt avskaffar en ensidig svensk skyddstull på 5-10 öre per liter som infördes förra året. Om EU så tillåter efter vederbörlig ansökan om tillstånd.
Det handlar alltså inte om EU:s totala tullpåslag på 1.80 kr per liter. Inte heller om EU:s planerade omklassificering av etanol som skulle fördyra importen med en krona per liter.
Reinfeldt säger också att han ”vill verka för en avveckling av EU:s gemensamma skyddstullar mot etanol”. Det låter radikalare. Om det inte fortfarande är frågan om att andra länder också ska avskaffa den lilla extra skyddstullen, medan det stora tulluttaget förblir orört eller rentav höjs med det tiodubbla.
Med trixande av det här slaget är regeringen i rask takt på väg att spela bort sitt förtroendekapital i frihandelsfrågor. Men en tioöring i minskade tullpåslag är ju i alla fall en tioöring, ja kanske bara hälften, om några år och om EU tillåter förstås. ”Det var ju fan så gentilt” som Skomakar-Ludde sade till baron på Valla (andra citat här). Brasiliens president Lula kunde ha kostat på sig en liknande syrlighet.
”Ett vackert exempel på ett mod att välja det rätta framför det taktiska som vi ser alldeles för lite av.” Det skriver Peter Wennblad på Neobloggen med anledning av att Maud Olofsson som näringsminister skrivit på ett samarbetsavtal med Brasilien. Ett avtal som enligt Sveriges Radio innebär att ”Sverige ska arbeta för att skapa en världsmarknad för etanol och därmed också för att EU:s tullar på etanol från Brasilien tas bort.” Det modiga skulle vara att detta går på tvärs mot de jordbruksintressen som centern i alla andra sammanhang värnar om.
Låt oss dock vänta med applåderna och konstatera ett par saker. För det första så står det faktiskt ingenting i avtalet om att Sverige ska ”arbeta för att EU:s tullar på etanol från Brasilien ska tas bort”. Det är Sveriges Radios mer eller mindre välgrundade tolkning. Ingenting i regeringens eget pressmeddelande eller i avtalet nämner något annat än ett vagt konstaterande att man ”betonar betydelsen av en väl fungerande världsmarknad för biobränslen” och därför ska ”bekämpa marknadssnedvridningar” (något som dock inte hindrar att i stort sett hela avtalet i övrigt handlar om att staterna ska gynna utvecklandet av just biobränslen, både på hemmaplan och i biståndssammanhang).
För det andra kan vi konstatera att det inte kostar Maud ett dugg att här hemma lova att Sverige ska driva frågan om avskaffade etanoltullar. EU:s protektionistiska majoritet är ändå på väg att höja dem, och att döma av Sten Tolgfors uppgivna kommentarer till denna knappt två veckor gamla nyhet har Sverige inte mycket att sätta emot.
Generellt kan vi också konstatera att EU-nivån är perfekt för politiker som vill kunna sitta bekvämt på två stolar samtidigt. Man kan nämligen posera som frihandelsförsvarare och subventionsskrotare nationellt, samtidigt bli nedröstad i EU (eller hävda att WTO ska avgöra frågan) och skratta hela vägen till LRF-stämman.
Centern har redan kört den här fulingen en gång förut. I början på sommaren rapporterades om att jordbruksminister Eskil Erlandsson
skickat brev till EU med ett förslag om att ”alla generella stöd” till jordbruket ska tas bort. Det lät naturligtvis både radikalt och bra (även om man ska komma ihåg att även här kostar inte positionen i sig någonting förrän man tar strid för den i exempelvis EU:s budgetförhandlingar).
En vecka senare avslöjade Ylva Nilsson på Europa-Nytt att utspelet var bluff och båg. I brevet som regeringen skickat stöds EU:s officiella linje och senaste reform, istället för att stödja viss produktion stöds gårdarna direkt, samt diverse miljö- och öppna landskapsmumbo-jumbo. En hel del subventioner och stöd avskaffas då, och dem räknade regeringen taktiskt upp, och talade i teknisk EU-lingo om dem man ville behålla och utöka.
Det enda som egentligen skilde regeringens jordbruksförslag från EU:s var att regeringen inte vill sätta ett tak för hur höga EU-subventioner en gård kan få (den absurda ordningen där exempelvis det brittiska kungahuset kvitterar ut hundratals miljoner). Regeringen är alltså mindre radikal än EU i att minska subventionerna till de största gårdarna. Så mycket för den liberaliseringen.
Lär av Eskil med de dubbla budskapen. Lita aldrig på att en centerpartist går emot jordbrukslobbyn om du inte har otvetydiga resultat som bevis.
Uppdatering: Peter Wennblad kallar mig cynisk för att jag misstror vad han själv beskrivit som Maud Olofssons löfte att verka för att EU avskaffar tullarna på etanol. Men nu vet vi att det utlovade tullavskaffandet bara gällde en tillfällig strafftull, inte hela tullen, att detta ”avskaffande” var ett initiativ från statsministern, inte näringsministern, och att avtalet som Maud skrev under inte innehåller någon referens till att EU ska avskaffa sina etanoltullar. Är då inte det verkligt cyniska att stå fast vid sitt omotiverade smicker?
”Är du lycklig lille vän? Annars tar vi din TV ifrån dig! Eller, det gör vi i alla fall. Vi tar ifrån dig all hemelektronik om du inte stänger av den. Och förresten kan du glömma det där med att gå ut och äta ikväll.”
Låter det som en elak gudmor från sagornas värld? Som Jan Björklund på extacy? Det är det brittiska torypartiets nya miljöpolitik enligt deras rapport om ”livskvalitet” som ska släppas nu på torsdag.
Innehåll från rapporten har nu sipprat ut. De konservativa kommer att ersätta BNP som välståndsmått med ett lyckoindex som Jordens vänner har kokat ihop. (Ett helt bisarrt mått där folk helt enkelt förmodas vara lyckligast i exempelvis Colombia och på Kuba, men olyckliga i västvärlden, för att Jordens Vänner lagt in miljöindikatorer enligt vilka folk borde känna så.) På basis av detta mått och en domedagsvision om jordens kommande ekologiska kollaps har de utformat en mängd förbud och regleringar som i fortsättningen ska diktera britternas liv.
Plasma-TV förbjuds, likaså all hemelektronik som kan stå på stand-by läge. Din TV, din PC och din DVD-spelare ska bara tillåtas om den inte drar mer energi än strikt satta gränser, och de måste redovisa total årlig energiförbrukning för att få säljas, vilket i sig adderar byråkrati och extrakostnader. (Detta enligt The Sun, via HAX nyhetsbrev Medieskugga)
Inte nog med det. Ett offentligt institut för kosthållning ska inrättas och familjer ska uppmuntras att laga mat hemma istället för att äta ute. Matlagningen blir dock dyrare eftersom Tories samtidigt vill bekämpa stormarknader med nya regleringar och pålagor. Detta enligt Guardian.
Egentligen är det bara kopplingen mellan sträng uppläxning och livskvalitet som skvallrar om att det här kommer ifrån samma parti som för inte så länge sedan gav apelsiner och damstrumpor en helt ny och måhända internatskolad innebörd.
Rapporten aktualiserar på ett kusligt sätt vad jag skrivit om bland annat i senaste Neo. I skuggan av stora hotbilder frodas planer på att detaljreglera hela vårt vardagsliv, lägga vårt liv tillrätta. Nu som på Myrdals tid. Och precis som då med både socialistiska och konservativa förtecken.
Efter några vettlösa nollningsexcesser larmas det nu om att ungdomar i Stockholm dricker alltmer ren sprit under mindre sentimentala former, och således löper större risk att bli redlöst berusade. Egentligen är det inget att förvånas över. Alternativen till sprit och parker har tagits bort.
För bara någon vecka sedan rapporterades i lyriska ordalag över hur svårt det blivit för ungdomar under 18 år att köpa öl på krogar och restauranger, men att ungdomsinriktade ställen ändå ska stå under särskild övervakning från myndigheternas sida. Likaså ylas det ständigt om förbud och kontroller så fort någon under arton köpt ut folköl och om höjda åldersgränser på nöjesetablissemang.
Det minns man ju själv hur hopplöst det var att få tag på öl till festerna eftersom det var så skrymmande och därmed svårt att be någon köpa ut. Då fick det bli en pava Absolut istället. Så att man innan de drogfria skoldanserna kunde dricka sig lagom lullig och kanske lite till, innan man gick in.
Alkohol och berusning är en normal del av ungdomstiden. Drickande och fest kan ske under rimliga former, helst med öl och på lokal, men om detta förbjuds och kontrolleras sönder kan det lika gärna bli parker och sprit som blir alternativet, eller hemmasittande i frustrerad tristess.
Undrar om krogsanerare, nykterhetsfanatiker och alkoholpolitiker är nöjda nu?
Jakten på körkort går vidare. Idag fick jag till slut efter nästan två månaders väntan skriva teoriprovet, och det gick vägen.
Höll faktiskt på att sluta läsa körkortsboken ”Du & jag i trafiken” efter det inledande mumbo-jumbot om miljön. ”Vi har ställt oss utanför naturens kretslopp och trott att detta i längden är möjligt” skriver de om den ur mänskliga levnadsförhållanden överlägset bästa perioden i vår historia när livslängden ökat, barnadödligheten minskat och livet gått från fysiskt slit i fädernas fotspår till karriärval efter fallenhet och intresse. Nyanserat?
Sedan presenteras två ”naturlagar”. Ur påståendet att ”ingenting försvinner” kommer inget direkt faktapåstående, bara ett konstaterande om att ”Nu vet vi hur fel vi har haft” när vi grävt ner avfall och trott att det skulle försvinna. Men det mesta bryts ju ner eller går att bränna upp, och i vilket fall som helst är avfallsmängden inte större än att man med rimliga transporter kan hantera den. Så vad var det som var så fel?
Sedan får vi reda på att ”allting sprider sig” och i olycksaliga termer beskrivs hur ”De som en gång i tiden hyllade bekämpningsmedlet DDT kunde nog inte ana att man många år senare skulle hitta ämnet i blodet på såväl människor som djur.” Ingenting om att DDT hjälpt oss utrota malaria i västvärlden och därmed kunnat undvika hundratusentals, kanske miljontals, dödsfall. Eller om att de doser som uppmätts i blodet är så låga att ingen skada på människor kunnat konstateras.
Snacka om osakligt och pseudo-vetenskapligt svammel! Men när man väl kom igenom dessa gröna dunster var det mesta användbart.
Att få en uppkörningstid gick förvånansvärt smidigt. 2 oktober ska jag köra upp. Ska bli intressant att se om Länsstyrelsen hinner ge mig tillstånd att övningsköra bilen därhemma, vilket vi ansökte och betalade i slutet av juli (!), eller om jag får köra den först som färdig körkortsinnehavare. Jag skulle ha ringt och frågat dem, men de har tyvärr bara telefontid mellan 9-11. Ack, dessa byråkrater.
Uppdatering: Övningstillståndet låg faktiskt i brevlådan när jag kom hem. Tänk att det bara tog åtta veckor att titta på ett papper och skicka ett intyg.